Silent hill: Home coming
Nu är jag hemma hos pappa igen och har tråkigt men förhoppningsvis har Melon något roligt att göra under kvällen som man kan hänga med på.
Idag har jag äntligen klarat ut Silent hill: Home coming det var fett bra, bättre än jag trodde och det var också så man tyckte det var svårt även fast man körde på normal vilket jag gillar. Det var ganska bra strider i spelet för du var tvungen att välja rätt vapen och veta när du ska undvika och när du ska slå. Det var inte lika läskigt som "Condemned" där man hoppade till när fienderna kom upp i ansiktet på dig och slog dig men det var mer inne i huvudet på dig och fick dig att tro att fienderna var överallt och det alltid var någon som kollade.
Bossarna var ganska bra men den sista bossen tyckte jag var jobbig eftersom den slog ner en hela tiden och jag visste inte var jag skulle slå så jag använde mina skjutvapen som jag hade skaffat ganska mycket amunition till.
Spelet nådde sitt klimax när man vaknade upp i fängelset och sedan var tvungen att skynda sig till parkeringen för att rädda någon tjej. Man fick en hagelbössa av en polis och mötte nya fiender som var ganska jobbiga att slåss mot med närstrids vapen och dem var alltid fler än du. Jag är inte en person som lätt får panik men när jag spelade den här delen så fick jag verkligen panik och sprang förbi dem flesta fienderna. Storyn var väldigt bra och intressant men eftersom jag inte spelat dem andra Silent hill spelen så har jag ingen jämförelse, ja förutom att jag spelat Silent hill 4 men det var typ ett av dem sämsta så. Jag såg typ inga dåliga saker i spelet förutom att alla personers tänder(speciellt huvudpersonen) såg väldigt konstiga ut. Sen tyckte jag att dem sista fienderna man mötte var för lätta för om du slog ett lätt slag och sen ett hårt slag så kunde dem inte slå tillbaka eller göra något.
Kommentarer
Trackback